Jaha, nu sitter jag hemma i lägenheten och har smörjt in min högra del av rumpa med tigerbalsam. Varför? Jo, det ska jag förklara.

Igår åkte jag till Mora och var där vid kvart över nio, då åkte vi och köpte mina skidor. Evert och Majbritt kände expediterna och pratade med dem om "skidsaker", jag nickade och log som om jag också visste vade de pratade om. Till slut hade jag mina skidor och även tillbehör så då begav vi oss till skidbacken.

Spåret vi åkte på började med en liten, lite, liten, liten, liten svag lutning men jag tog av mig skidorna och gick nerför den, för jag ville inte börja åkningen med ett fall. Eftersom jag inte hade stått på ett par skidor sedan jag var typ 12 kan ni nog föreställa er hur jag åkte.  Mina armar och ben var inte riktigt synkade och jag hade inget glid, men Maj-Britt hävade bestämt att hon sett betydligt sämre skidåkningar så jag får väl lita på henne.

Jag åkte 8 km och tog mig nerför alla backar, men det gick lite värre i uppförsbackarna. Jag fick bakglid och ramlade, därför var det tur att Evert åkte bakom mig så att jag inte halkade ner allt för mycket. Men jag tog mig upp själv och sedan saxade jag eller gick på tvären uppför resten av backen.

Det var -17 C under gårdagen och både Maj-Britt och Evert frös, själv frös jag inte ett dugg trots att jag hade tunnare handskar och ingen halsduk. Så för en gång skull var jag glad över min förmåga att bli varm fort och behålla värmen.

När vi kom fram till Eldris var jag ändå ganska nöjd med mig själv, jag hade bara ramlat åtta gånger, vilket blir ungerfär en gång per km. Det var väldigt skönt att komma hem, stretcha, duscha och äta.

Idag visade temrmometern på -20 och Maj- Britt och Evert frågade om jag verkligen ville åka. Eftersom det inte är så långt kvar till loppet bestämde jag mig för att ta vara på varje tillfälle, så jag och Maj-Britt klädde på oss skidkläderna medan Evert nöjde sig med att vara chafför.

Vi bestämde att vi skulle börja åka ifrån Hökberg så att jag skull få pröva på en av de två  "Värstingbackarna". Backen bestod av 4 delar och i 3 av 4 stöp jag i marken. Första gången var det pga av urspärning och jag hade ingen kontroll över skidorna. Andra gången gick det för fort och då satte jag mig på baken. Tredje gången var värst för då skulle jag pröva på att ploga nerför backen. Det gick dock för fort och därför släppte jag på för tidigt. Jag fick den ena skidan ovanpå den andra och stöp framåt så att skidorna stod i ett kors bakom mig...

Efter det blev jag rädd och när jag skulle åka nerför den sista delen var jag nära att hyperventilera. Maj-Britt åkte före och Evert stod nedanför och filmade när vi skulle åka. Jag lyckades ta mig ner utan att ramla och när jag tittade på videon såg det inte alls ut som om jag var rädd, trots att jag bara tänkte på att komma ihåg att andas.

Sedan fortsatte vi att åka och jag var stel och därför gick det inte så bra. Men jag kämpade på och vi åkte en mil. Jag klarade ytterligare en nerförsbacke, även om jag var bra rädd när jag åkte ner för den. 

När vi kom hem stretchade jag, åt, duschade och lade mig för att sova i en timme innan jag åkte hem. Var väldigt stel när jag skulle åka och efter att ha kört i två timmar kom jag knappt ur bilen när jag väl kom hem. Så därför har jag nu smörjt in rumpan med tigerbalsam och jag hoppas att det inte ska göra så ont imorgon.

Så om jag ska gör en sammanfattning av helgen så blir det så här: För att inte ha stått på ett par skidor på minst åtta år gick det förvånansvärt bra att åka sammanlagt 18 km. Tyvärr så ramlade jag ungefär lika många gånger som km jag åkte så det är kanske inte så konstigt att jag har ont. Men skam den som ger sig så jag ska ut igen...när jag har vilat ett tag...